Ibland har jag gjort tafatta försök att hitta tillbaks till alla historier och hjältar jag fantiserade ihop som barn men det rinner alltid ut i sanden. Självförtroendet finns inte. "Varför tror jag att jag skulle kunna skriva något vettigt? Det finns ju hur många personer som helst med författardrömmar som skriver tusen gånger bättre än vad jag gör."
Och så snabbt man tappar språket när man inte skriver regelbundet. Är det 15 år sen jag gick ur gymnasiet? Snacka om ringrostig.
Jag har försökt göra annat för att få utlopp för det där kreativa behovet. Smycken, stickning, pyssel. Älskar att pyssla men för några veckor sen så insåg jag att de där historierna som finns i mitt huvud måste få komma ut. Helt utan mål, bara att skriva för min egen skull. Få printa ner min historia bara för mig att läsa är vad jag behöver. Så nu har jag börjat. Jag har börjat ge mina karaktärer utrymme att visa vilka de är. Jag har börjat med lite grundarbete för att ta reda på vilka öden som ska drabba dem. Och jag har börjat med en del skrivövningar för att få bort det ringrostiga och hitta tillbaks till det svenska språket. När man bara bloggar lite och uppdaterar sin facebookstatus så krävs det liksom inte så mycket av ens språk.
Jag skriver för att jag tycker det är kul, inte för att jag en gång hade en dröm om att bli författare. Jag inbillar mig att det vardagliga blir lite ljusare och mindre grått om jag får skriva lite. Jag kommer inte att lägga ut några texter här för jag skriver bara för min egen skull.
Jag läser gärna dina utkast! Så spännande!
SvaraRaderaKram Fia
ser fram emot din första bok åsa. visst kan du!!! tro inte annat, jag tror på dig i varje fall.
SvaraRaderakram
Ni är så söta!
SvaraRadera