fredag 1 juli 2011

Flickan som ville bli författare.

När jag var liten, ca 10-12 år kanske, sade jag till min bästa kompis att jag visste precis vad jag ville bli när jag blev stor. "Jag vill bli författare", sa jag. "Nä fy vad tråkigt" sa hon då. Lättpåverkad som man är i den åldern så skämdes jag nästan lite för min lust att läsa och skriva. Och gör faktiskt det fortfarande. "Författare är ju inget man blir bara så där", som arbetsförmedlaren sa. Nä det är inget man blir men det är så mycket mer än att skriva och bli publicerad. Skrivlusten har alltid funnits där men det har blivit mindre utrymme sen jag slutade gymnasiet. Jobb, barn och vardag kommer alltid först och orken försvinner.
Ibland har jag gjort tafatta försök att hitta tillbaks till alla historier och hjältar jag fantiserade ihop som barn men det rinner alltid ut i sanden. Självförtroendet finns inte. "Varför tror jag att jag skulle kunna skriva något vettigt? Det finns ju hur många personer som helst med författardrömmar som skriver tusen gånger bättre än vad jag gör."
Och så snabbt man tappar språket när man inte skriver regelbundet. Är det 15 år sen jag gick ur gymnasiet? Snacka om ringrostig.

Jag har försökt göra annat för att få utlopp för det där kreativa behovet. Smycken, stickning, pyssel. Älskar att pyssla men för några veckor sen så insåg jag att de där historierna som finns i mitt huvud måste få komma ut. Helt utan mål, bara att skriva för min egen skull. Få printa ner min historia bara för mig att läsa är vad jag behöver. Så nu har jag börjat. Jag har börjat ge mina karaktärer utrymme att visa vilka de är. Jag har börjat med lite grundarbete för att ta reda på vilka öden som ska drabba dem. Och jag har börjat med en del skrivövningar för att få bort det ringrostiga och hitta tillbaks till det svenska språket. När man bara bloggar lite och uppdaterar sin facebookstatus så krävs det liksom inte så mycket av ens språk.
Jag skriver för att jag tycker det är kul, inte för att jag en gång hade en dröm om att bli författare. Jag inbillar mig att det vardagliga blir lite ljusare och mindre grått om jag får skriva lite. Jag kommer inte att lägga ut några texter här för jag skriver bara för min egen skull.

3 kommentarer:

  1. Jag läser gärna dina utkast! Så spännande!

    Kram Fia

    SvaraRadera
  2. ser fram emot din första bok åsa. visst kan du!!! tro inte annat, jag tror på dig i varje fall.

    kram

    SvaraRadera