Tid.

Ja nu har jobbet börjat igen. Känns på sätt och vis rätt skönt att komma tillbaks till vardagen igen. Det som är mest negativt är all tid man förlorar. För det finns ju så mycket jag vill göra som inte hinns med när man jobbar. En vanlig vardagkväll hinner jag med att umgås med barnen ca 2 timmar innan det är dags för kvällsrutiner och läggning. 2 timmar är ju ingenting. Inser hur bra jag hade det som barn med en hemma-mamma. Känns som att det inte är så många barn idag som får uppleva det.

Sen vill jag ju hinna med lite pyssel, stickning eller att skriva lite på kvällen. Sånt får jag oftast vänta med tills barnen somnat för jag tycker det är svårt med avbrott. Det är ju oftast en del bus innan de somnar. Och så vill man spendera lite tid med maken och så är det hushållssysslorna, matlagning och träning.

Jag vet att jag beklagat mig om detta med att få tiden att räcka till innan men det är något jag funderar på ofta. Jag blir stressad när jag inte orkar göra något på kvällarna. Jag har en slags hets inom mig, jag måste ta vara på varje ledig stund.